Genom åren har hon skapat mängder av rubriker runt om på landets nyhetsredaktioner och det är lätt att tro att hon har en livslång karriär bakom sig. Riktigt så är det inte. Umeåguiden har träffat turnéaktuella Maxida Märak, som kommer till Umeå i slutet av februari.

Sedan Maxida slog igenom har hon gjort sig ett namn, både som artist, skådespelare, radiopratare och som en person som står för sina åsikter, oavsett om det handlat om rasism, jämställdhet eller planerade gruvor på samiska urinvånarområden. Men att beskriva Märak med några få ord är en utmaning. Söker man på hennes namn på internet dyker mängder av intervjuer, artiklar och videoklipp upp i flödet. I rubrikerna och de tillhörande reportagen används mer ofta än sällan ord som same, politisk och jämnställdhetskämpe. Till och med ordet extremist har använts. Allra vanligast är ordet aktivist. Musiken nämns nästan alltid, men sällan först, något som Maxida börjat tröttna på. Så på just den frågan, om hon inte blir frustrerad över de ständiga frågorna kring hennes ställningstaganden, brister hon ut:

– Du är den första journalisten som säger det! Det blir så löjligt ibland, att man pratar om aktivism som om det vore ett yrke. Som om det vore mitt andra jobb. Jag tar politisk ställning för att jag tycker att man ska det. Det är inte jag som kallar mig själv för aktivist, det är omvärlden. Jag tycker bara att jag kan skilja på rätt och fel. Om jag ser en viss grupp bli utsatt, då kan jag inte förstå hur folk inte kan agera. Då blir det konstigt för mig när jag agerar och då blir kallad för aktivist och extremist.

Om fler skulle våga ta ställning tror hon skulle ordet aktivist suddas ut.

– Först då blir det normaliserat, när folk vågar ta ställning.

Musiken

Just därför lämnar vi det spåret, som andra medier alltid vill följa, och fokuserar istället på musiken. Sett till mängden artiklar och reportage som gjorts med Maxida får man känslan av att hon har en livslång karriär som musiker bakom sig. Riktigt så är det inte. En bit in på 2010-talet arbetade hon som skådespelare, ett yrke som hon lämnade för att satsa helhjärtat på musiken istället. Därför tycker hon frågan, varför hon först släppte sitt första album förra året, Utopi, är missvisande.

– Jag får påminna alla som gör intervjuer med mig om det där. Jag blev typ offentlig dag ett och var en riktig rookie från början. SVT snappade upp mig bara någon månad efter att jag lagt upp min första låt på Soundcloud och kallade mig för en samisk artist. Jag tänkte att de hade tagit fel. Då jobbade jag som skådis. Men sen rullade det på och jag har fått lära mig under tiden. Då är det egentligen inte så många år som jag varit i branschen. Många andra artister höll på i 10–15 år innan de lyckades.

Albumet blev en succé och togs emot väl av både publik och musikkritiker.

– Det känns otroligt! Det är mitt debutalbum, mitt första släpp, så det var väldigt känsligt på ett sätt. Jag ville släppa något som folk skulle tycka om, samtidigt som det viktigaste för mig var att jag själv skulle känna mig 110 procent stolt och nöjd över det jag släppte. Det var jag verkligen och jag har inte tummat på någonting på albumet Att då andra kunde förstå och uppskatta min känsla, det var jackpot.

Självlärd

Resan, från okänd till erkänd, har på pappret gått snabbt, men för Maxida har det varit en livsresa.

– Det har absolut inte varit en lätt väg och jag blev inte upplockad av ett skivbolag på en gång och fick en massa pengar, utan jag åkte runt och var min egen manager från början. Det har tagit de här åren för mig att hitta mitt sound och att bli trygg i mig själv som artist. Det är inget som kommer från dag ett, utan något som kommer från erfarenhet och från att ha spelat live tusentals gånger.

Däri ligger också förklaringen till varför debutalbumet kom just förra året.

– Jag hade absolut kunnat göra ett album för ett par år sedan, men det hade inte blivit bra. Jag hadeinte varit stolt över det som jag är nu!

Utopi

Skivan beskriver hon som en livsresa, om alla händelser, både positiva och traumatiska, som har förändrat och format hennes senaste tio år.

– Nu är jag 31 år och de senaste tio åren har det hänt väldigt mycket i mitt liv. Det är stor skillnad att gå från att vara 20 till 30 år. Man har en viss syn på livet när man är 20, men när man nu är 30 år har allt det kastats om. Det enda man vill i slutändan är att hitta lyckan, att bara få vara lycklig och ångestfri. Det låter som det är lite begärt, men det är jättesvårt.

Så skivan är en sammanfattning av dina senaste år?

– Skivan är en summering av mina senaste år som har varit väldigt traumatiska på många sätt, samtidigt som det har hänt många fantastiska saker under de här åren. Det är något man inser när man blir äldre, att man aldrig är unik för att man gått genom trauman, det har alla gjort, det är en del av livet. Att kunna acceptera det och fokusera på att skapa sin egen utopi i det här kaoset. Det kanske låter klyschigt, men skivan blir en form av dagbok med många personliga saker ur livet, svarar Märak.

Men ett album som har hämtat inspirationen från det egna livet, innebär just också att Maxida delar med sig av personliga berättelser.

– Så är det, men jag har aldrig sett det som farligt. Det är många som tycker det är prestige i att vara superhemliga, samtidigt som man ska blotta vissa saker i sitt liv. Jag vet inte riktigt om det alltid gynnar en. Jag mår inte dåligt av att dela med mig av privata och personliga berättelser. Det får mig inte att bli starkare att ingen vet något. Jag tror inte människor ska vara så rädda att öppna sig.

Gav albumsläppet mersmak?

– Ja, verkligen! Det är häftigt när man pressar sig själv hårt och ser att man kan leverera.

Nationaldagen

När Umeåguiden får en pratstund med Maxida är det inte vilken dag som helst, utan den samiska nationaldagen, något som hon bland annat firat i just musikens namn.

– Jag är i Helsingborg och repar med en symfoniorkester. Det är ett stort stycke som skrivits till nationaldagen utifrån en bok, Ædnan, med poesiberättelser. Så Helsingborgs symfoniorkester spelar specialskriven musik och jag har skrivit jojken. Så ikväll firar vi med den första och enda konserten.

För den som inte hänger med Augustpris-belönades Linnea Axelssons samling Ædnan, vars namn är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden och är en släkthistoria om hur samisk kultur suddats ut av den svenska.

Ny gayklubb i Umeå

I slutet av februari kommer hon till Umeå för att uppträda på invigningskvällen på Droskan av Rainbow barcode, stans nya gayklubb

– Det kommer att bli en jävla käftsmäll! Episkt, där man kommer vilja älska, dansa och slåss! Det kommer att bli riktigt roligt.

Frågan kvarstår dock, hur beskriver jag Maxida på bästa sätt? En sann multikonstnär som vågar stå för det hon tror på!

 ANDREAS LINDEGREN

MAXIDA MÄRAK
Född: 1988
Familj: Dotter
Husdjur: Renhund och renar
Favoritmat: Väldigt förtjust i lax, gärna en hel sida för mig själv
Favoritdryck: Kaffe
Läser helst: Skönlitteratur
Lyssnar på: Nu går jag igenom det jag lyssnade på när jag var liten, som Busta Rhymes och R’n’B från 2000-talet