Tonårstiden präglades av kriminalitet, svårigheter i skolan och dåligt umgänge. Ett stort gäng fick upp ögonen för Adam eftersom han var brutal och våldsam. Några år senare skrev tidningen Expressen om de farligaste gängmedlemmarna och med på listan fanns Adam. Idag har han lyckats vända sin tillvaro totalt, men enkelt var det inte.

Umeåguiden bestämmer träff med Adam – som vi har valt att kalla honom. In kommer en ”helt vanlig kille” i 30-årsåldern med ett stort leende på läpparna. Spåren som en gång skulle kunnat ha avslöjat Adam som kriminell är bortsuddade. Han har fått förändra allt med den han en gång var. Tidigare dialekt, levnadsberättelse, sitt namn, tatueringar, gångstil och kroppsspråk – med hjälp av polisen och Fryshuset Passus har han istället fått skapa en ny berättelse och person: Adam.
– Kriminaliteten började när jag var tolv år gammal. Jag hade det väldigt stökigt hemma med mycket våld, alkohol och kriminalitet. Jag fick uppdrag av min styvpappa att sälja lite viner på skolgården och sedan eskalerade det, berättar Adam.

Adam hade det svårt i skolan. Han kunde inte sitta still eller koncentrera sig. Han började söka efter ett annat sammanhang och kriminaliteten fanns där. Det började med ”mindre” saker, inbrott och snatterier, men eftersom han åkte aldrig fast beskriver han det som rätt enkelt.
– Det kanske var startskottet, men sättet jag levde på innan hade säkert resulterat i att jag valde den banan ändå. Det blev mer organiserat och för att tjäna pengar när min styvpappa uppmanade till det. 

I övre tonåren blev Adam handplockad av ett gäng. För honom var det en stor bekräftelse, människor han själv sett upp till hade sett honom och var imponerade.
– Jag hade en glorifierad bild av gängmedlemmar och jag såg att de hade mycket respekt. Jag kanske inte drömde om att bli en gäng-medlem, men när jag fick förfrågan var det väldigt stort för mig. Jag var stolt, säger Adam. 

Adam tänkte att det skulle öppna många dörrar. Han hade inget jobb och ville tjäna pengar. Att bli handplockad av ett gäng är ingen vanlig väg in i gängkriminaliteten. Ofta får man börja göra mindre ärenden och det innebär en lång prövningstid. Så var det inte för Adam och det gjorde att han kände sig väldigt speciell. Som medlem i det organiserade gänget började en lång resa präglad av våld, konflikter, droger och ohälsa. Adams gäng hamnade i en stor konflikt med ett annat gäng och den pågick i ungefär ett år.
– Jag fick göra en del våldsbrott och utpressningar. I början var jag bekväm med det och tyckte till och med det var kul, hur sjukt det än låter.

”I BÖRJAN TYCKTE JAG DET VAR KUL, HUR SJUKT DET ÄN LÅTER”

De första månaderna i gänget beskriver Adam som en smekmånad, då han stoltserade med den nya och framgångsrika positionen. När Expressen listade de farligaste gängmedlemmarna var Adam med och det triggade honom att fortsätta begå brott.
– Jag var stolt och det blev en stor bekräftelse. Jag tänkte att alla kommer se det och veta om hur farlig jag är, säger Adam.

Efter ungefär 1,5 år i gängmiljön började tankarna på att försöka lämna den ta upp mer av Adams tid. Han kände skam och skuldkänslor gentemot familjen som också mådde dåligt. Han menar att den långvariga konflikten med det andra gänget visade en ny sida som Adam inte hade sett tidigare. Brödraskapet och lojaliteten var som bortblåst. Alla brydde sig bara om pengar och om sig själva och sålde ut varandra, förklarar han.
– Det värsta var skuldkänslorna och de var väldigt plågsamma. Jag var så egoistisk och utsatte mina nära och kära för fara och ska-dade så många människor. Det ledde till att jag missbrukade mer för att döva skammen, berättar Adam.

TOG TILL LANDSFLYKT
Adam förstod att han måste ta sig ur gänget för att överleva. Han var psykiskt och fysiskt utbränd, samtidigt som han visste att det inte är lätt att få lämna. Han visste hur det hade gått för andra medlemmar som försökt ta sig ur gänget. De hade blivit misshandlade och ut-pressade på pengar. Adam fälls snart för ett antal brott och avtjänar fängelsetid. När han då ber om att få lämna tas det emot positivt och han trodde inte det skulle bli några problem. Adam släpps ut från fängelset och skaffar sig ett jobb på en restaurang. Men gänget får reda på det och börjar kräva honom och familjen på stora summor pengar.
– Min enda utväg var att lämna Sverige. Det var fruktansvärt att lämna familjen och jag kände mig feg som lämnade dem i sticket.

I tre år gömmer Adam sig i ett annat land. Livet där var isolerat och han hade knappt någon kontakt med andra människor. Sam-tidigt ägnade han dagarna till reflektion och att tänka över det han hade ställt till med hemma i Sverige. Vändpunkten och räddningen var när han fick ett samtal från en polis, som vi har valt att kalla Anna.
– Jag blev chockad och trodde inte att det var sant. Varför ville hon hjälpa mig, när hon visste vem jag var och vad jag hade gjort, berättar Adam.

Anna jobbade med avhoppare inom polisen och engagerade sig snabbt i Adams fall. Adams familj hade länge försökt att få hjälp av diverse myndigheter, både Socialtjänsten och kommunen, utan att lyckas. Efter ett tag valde Anna att koppla in stiftelsen Fryshuset/Passus som åkte ner och träffade Adam i landet där han befann sig. På plats lärde de känna varandra. De ville få ett grepp om hur motiverad Adam var. Efter det var det mycket som skulle lösas, både finansiering för ett avhopp och allt det som måste lösa sig med det nya liv Adam ska få. 2016 landar Adam i Sverige igen och blir placerad på en ort i norr, där ett långt arbete inleds.
– Jag fick ändra allt. Det var jättesvårt och tog lång tid. Jag hamnade i en identitetskris.

Efter mycket terapi och arbete med sig själv jobbar han nu sedan 1,5 år tillbaka på Fryshuset/Passus med att hjälpa andra kriminella att hoppa av.
– Det var en dröm jag fick medan jag gick själva utbildningen på Fryshuset/Passus. Jag hade inga förhoppningar att det skulle bli verklighet för att jag var väldigt trasig.

Adams uppdrag är att stötta och vägleda individer i att lämna kriminaliteten. Han finns där för dem som gör samma resa som han har själv gjort. Han agerar en god förebild, för att visa att det går att förändras om man vill. Adam lever fortfarande med skyddad identitet, men hotbilden mot honom är inte lika stor idag.
– Jag har ett fantastiskt liv. Jag lever som jag har drömt om. Jag har ett jobb, körkort, ett socialt nätverk och en sambo.

Vad drömmer du om i framtiden?
– Jag drömmer väldigt mycket om barn. Jag vill vara en närvaran-de pappa och en god förebild för mina framtida barn, säger Adam och ler.

Vill du höra mer av Adams berättelse? Lyssna på Umeåguidens podd – avsnittet
släpps den 4:e maj i din podd-app.

Det här är Fryshuset/Passus

• Hjälper individer som vill lämna kriminella gäng och/eller en kriminell livsstil
• Stöttar anhöriga till unga på väg in i kriminalitet
• Handleder och informerar anhöriga
• Utbildar och handleder yrkesgrupper, myndigheter och organisationer som arbetar med målgruppen, för att öka förståelse och kunskap så att verkningsfulla insatser kan väljasKälla: www.fryshuset.se

Text: Amanda Darehed
Bild: Sofia Nordin