Atlas Station bildades 2011 och har nyligen släppt sitt andra album ”Ghost”. Gruppen består av Johannes Bergenheim, David Nestander, Roger Krieg och Johan Tjällman. I musiken försöker de på ett ny-tänkande sätt att fånga energi och känslor, oavsett genre och instrument.

Umeåguiden träffas Johannes och David från bandet Atlas station hemma hos Johannes på Berghem i Umeå. I dörren möts vi av den glada 1-åriga golden retrievern Gucci. Längst in i hörnet av huset har Johannes ett eget krypin. En hemmabygd studio utrustad med allt man behöver för att repa och spela in låtar. Både Johannes och David jobbar som musiklärare på Midgårds-skolan och det var så deras vägar korsades i slutet av 00-talet. Man skulle kunna tacka den gemensamma kärleken till en brittisk legend.
– Vi stod vid samma mixerbord på skolan och jag sa ”Man skulle ha spelat Peter Gabriel, har du hört han?”, berättar David.

Johannes blev ivrig och berättar skrattande att ”Det var som om att han frågade om Påven var katolik”. Vid mixerbordet hittade de varandra och bestämde snabbt att de skulle sätta sig ner och spela ihop. Båda berättar att det är viktigt för dem att man klickar rent musikaliskt och att känslan är god, något som visade sig stämma.
– Jag kände direkt att det här var rätt vibe. När jag spelar behöver jag en frihet och någon som fångar upp idéer och tillför något eget. Johannes är fantastisk på det, säger David. 

2011 BILDAS ATLAS STATION
David, Johannes och Johan är stationerade i Umeå. De beskriver Jo-han som en kreativ person som kommer med oväntade bidrag, vilka lyfter produktionen och skapar atmosfär. De jobbar också tätt med Stockholm där Roger Krieg bor och verkar. De två skivor som bandet har släppt har spelats in till stor del i Kriegs studio på St Eriksplan. Roger är en erfaren musikproducent och musiker som har jobbat med bland annat Cajsa Stina Åkerström, Josefin Nilsson, Robyn och Marie Fredriksson.
– Vi har också tagit in många grymma musiker som hjälper oss att lyfta låtarna. Per Lindvall på trummor, Petri Kivimäki på saxofon och Göran Turborn på gitarr för att nämna några, berättar dem.

Det första albumet, en självbetitlad skiva, släpptes fyra år efter att bandet bildats och handlar mycket om känslor. Medlemmarna kände inte varandra lika bra då och hade många andra åtaganden som gjorde att skivan dröjde. Den 7 januari 2022 släppte de det nya albumet ”Ghost” som har tagit en annan riktning. De beskriver varför det blev så, samtidigt som de understryker att många musiker ofta strävar efter förändring och att inte gå i samma hjulspår.
– Inför den första skivan handlade samtalen mycket om vår upp-växt, våra känslor och mycket om ”vem är du, vem är jag” och det rann ner i texterna. Det nya albumet har mer handlat om världslä-get, klimatkrisen, Trump och flyktingkrisen 2015, berättar Johannes.

”DET NYA ALBUMET HAR MER HANDLAT OM VÄRLDSLÄGET, KLIMATKRISEN, TRUMP OCH FLYKTINGKRISEN”

De menar att de inte är ett politiskt band men att de ofta pratar om människovärde, framtidsfrågor och andra tankar som får ta plats i musiken. De säger också att det beror på att de nu känner varandra mycket bättre och att det blir naturligt att prata mer om det som händer runtomkring.
– Ett exempel var bilden som spreds under flyktingkrisen av en liten pojke på en strand. Den bilden kommer aldrig att lämna mitt minne och det sätter sina spår. Det går inte att undvika det när man öppnar den emotionella delen till skapandet. Även om vi inte skriver det rakt ut i texterna så handlar mycket om de frågorna, berättar Johannes.

INGA SPECIFIKA INSTRUMENT
För att alltid vara på tårna och skapa något nytt har bandet ett lite annorlunda sätt att närma sig musikskapandet på. De spelar inte varsitt instrument. De vill inte heller binda sig till en viss genre utan försöker att skapa genreöverskridande musik. Under låtskrivande, produktion och inspelning är det inte förutbestämt vem som ska spela vad eller vad slutprodukten kommer att bli.
– Det är viktigt. Vi tycker inte musik behöver delas in i genres. Det som limmar ihop soundet är att David är huvudsångare. Vi brukar säga att vi spelar låten och inte ett instrument, berättar Johannes.

Det här är något de också har med sig i musikundervisningen på Midgårdsskolan.
– För oss är det viktigt att musikutbildningar jobbar med skapande och att eleverna får skriva egna låtar. Vi är mer vana vid att elever på bildundervisningen arbetar med eget skapande och gör egna verk. För oss är det här lika viktigt i musikundervisningen. Tänk om du alltid målade av tavlor men aldrig skapade något eget. I dagsläget kommer många av idéerna till musiken från David och Johannes, men alla i gruppen jobbar mycket tillsammans och skapar musik i lager. Det är aldrig en person som skriver och gör färdigt en hel låt utan de släpper in varandra i processen.
– Det är väldigt medvetet att vi inte gör färdigt låtar och det hand-lar om att hålla intresset vid liv. Låtarna blir heller inte ens ”bäbis”, säger David.

Diskussionen mynnar ut i den stora frågan ”vem ska då skapa den nya musiken?”. Om elever alltid får spela covers och är låsta till ett instrument kommer inte den kreativa friheten ut i sin fulla rätt. En intressant tanke som aldrig slagit mig tidigare och som får mig att tänka tillbaka på mina egna erfarenheter av musiklektionerna i skolåldern. En aspekt som gör mig glad är att Johannes och David berättar att man i skolvärlden just nu jobbar mycket med frågan om vem som kan göra musik och hur. 

”TÄNK OM DU BARA MÅLADE AV TAVLOR OCH INTE SKAPADE NÅGOT EGET”

– Det kommer väldigt starkt nu och vi jobbar mycket aktivt med det för att öppna upp frågan mer. Det coola är att så många kan göra musik idag. Självklart finns det en ”fara” med det, kvaliteten. Men i slutändan är det något som är bra och det är viktigt att välkomna det. Samtidigt är det vårt uppdrag att upprätthålla en konstnärlig kvalitet på saker, vad det nu är, berättar båda och skrattar. 

Text: Amanda Darehed
Bild: Sofia Nordin