PETER & PETER OM SVÅRIGHETEN ATT SKÄMTA I BISTRA TIDER

Mörker och åter mörker. Det här skulle ju egentligen vara tiden då vi stelfrusna nordbor äntligen börjar tina upp och se ljuset i tunneln. Den tid då vi börjar prova fjolårets speedos för att se om den fortfarande håller paketet på plats; den tid då vi gnider in oss i hawaiian tropic bara för att känna lukten och längtan efter sol. Men så kom detta förbannade virus. Vi vill verkligen inte vältra oss i all den skit, rädsla och förödelse som kommer i dess kölvatten. Men ändå. Den där Corona genomsyrar tamejfan allt och lägger ett grått täcke över allt som borde vara kul. Det här är ju en nöjesblaska och vi är här för att roa. Hur fan ska man kunna underhålla pöbeln samtidigt som liemannen vevar vilt med sin lie?

Det är lätt att hålla sig för skratt. Det går ju inte ens skämta om de som börjat hamstra toapapper. Man har ju redan börjat skämta om de som skämtar om de som hamstrar. Att jämföra detta med en vanlig influensa har nog de flesta slutat med vid det här laget. Folk är rädda. Punkt!

 Nytt ansikte

En som definitivt håller sig för skratt måste ändå vara Anders Tegnell. Ni vet den där statsepidemilogen som är på alla svenska läppar just nu. Räck upp en hand alla ni som hade en åsikt om honom under förra året. Nicka om ni samtalade om honom medan ni snickrade ihop en surströmmingsklämma i augusti i fjol. Om ni sitter där utan att nicka och händerna längs midjan så är ni inte ensamma. För i augusti i fjol satt Anders säkert under sin korkek, räkte lite grönt, studerade någon forskningsrapport och ägnade förmodligen inte en tanke på strålkastare och mikrofoner. Det är lite likt det som hände den framlidna polisen Hans Holmér. Hade inte han råkat ha varit länspolismästare i Stockholm under tiden som Palme blev skjuten så tvivlar vi på att han hade varit mer än en parantes inom polishistorien. För att inte tala om Christer Pettersson (lyckades vi precis panga in Anders Tegnell, Hans Holmér och Christer Pettersson i ett och stycke? Ja minsann. Finns det något pris man kan vinna f.r det?)

Men åter till Tegnell. Snacka om att han väcker känslor. Alltid detta polariserade för eller emot. Tangentbordskrigare som knappt fattar skillnaden mellan virus och bakterie börjar helt plötsligt skriva spaltmeter om alla rätt eller fel stackars Anders gör. Det är som att de inte fattar att det finns en anledning till varför de sitter och dricker energidryck på sina pojkrum, leker med pillen och inte arbetar med smittskydd. Det finns till och med någon dåre därute som i sin iver att proklamera sin .sikt startat en Facebookgrupp som heter något i stil med ”Alla vi som håller med Anders Tegnell.” Varför? är det så förbannat viktigt att visa sina vänner att man tagit ställning för något? Ibland kan det vara guld att hålla en åsikt för sig själv någon gång och vara öppen för att kunna ändra sig? Dessutom, vi har sagt det förut och säger det igen; det är helt okej att inte ha .sikter om allt.

Nya groupies?

Hos era kära krönikörer väcker hysterin kring Anders helt andra frågor. Nu när Tegnells popularitet börjar komma i niv. med Elvis så börjar man ju undra om det finns statsepidemilog-groupies? Kan vi i en nära framtid förvänta oss en hord av skrikande ungdomar som gråter, skriker och svimmar så fort han håller hov? Kan vi se ett par trosor landa på hans mikrofon vid nästa presskonferens? Och när får vi läsa uttrycket ”Världens sexigaste Statsepidemiolog”, för att sedan se Tegnell med plutmun pryda omslaget till någon tidning? Vi väntar med spänning.

Nåväl! Nog om detta. Annars då? Vi skulle gärna komma med tips som ger en liten ljusning i tillvaron. Men det är svårt. Vi är ju av naturen ganska bekväma med att hålla oss isolerade hemma. Men passa gärna på att se om era gamla favoritfilmer som skänker en stund lycka. Titta på gamla kort och ring vänner. För vår del sitter vi mest och finslipar och putsar vår nästa roman. I nuläget bör den namnet Kung Anonym och den avhandlar sådana vitala ämnen som dödsångest, mod, sorg, vänskap, rädsla, erektionsproblem, återupprättelse, Braveheart, analblekning, och försöker besvara frågan om höns verkligen attackerar i grupp.

Håll er friska och var snälla mot varandra!

 PETER & PETER

Peter och Peter föddes i början av sjuttiotalet i Umeå och träffades för första gången när de var i tioårsåldern. De har varit Umeå troget under hela sitt liv och har sedan sextonårsåldern ägnat sig åt kortfilmer, musikvideos, filmmanus och noveller. Idag kombinerar de sitt skrivande med arbete som socialsekreterare.

Pungspark: Det brustna hjärtats desperado är deras debutroman och nu arbetar de på en ny bok som på nytt ska ta läsarna med storm!