Filippas krönika

I höstas berättade en spådam att jag kommer få mitt första barn i sommar. Spådomen verkar slå in, för i juni blir jag förhoppningsvis någons mamma. Hur kommer barnets uppväxt att skilja sig från min? Och kommer den att gilla stadspuls eller snöskoter?

Alldeles i början av hösten träffade jag två olika medium för att spå min framtid. Med coronabebisar som hade ploppat ur lite här och var i min bekantskapskrets, undrade jag såklart hur det ser ut på min egen barnfront framöver. Det första mediumet sa att barn kommer att komma till mig när jag har slagit mig mer till ro i Umeå. Det andra mediumet sa att hon ser en bebis i sommar.

Tre veckor senare plussade jag på stickan. En snabb uträkning visade att om allt går bra kommer bebisen i juni. Kanske hade mediumet rätt? Jag måste dessutom ha slagit mig till ro väldigt snabbt här i stan, om man ska tro på dem båda.

Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad och har haft en bra uppväxt där, med ett stort utbud av aktiviteter och möjligheter. Men när jag själv började tänka på att ha barn i Stockholm kände jag mig konstigt nog… Kvävd. Det kändes noll romantiskt att föreställa sig att historien återupprepas – med en miniversion av mig själv som flänger runt i samma kvarter som jag flängde runt i som liten. Då känns det mer spännande att, tillsammans med sitt barn, få upptäcka nya ställen att flänga runt på.

Klipp till: jag och min sambo har flyttat till Umeå och blir gravida här istället för i Stockholm. Vi har inga föräldrar på “det har kört ihop sig – kan du hämta barnbarnet på förskolan idag?”-avstånd. Men jag är ändå inte särskilt orolig. Folk har flyttat till nya städer och skaffat barn förut. Och har det fungerat för dem borde det väl ändå gå helt okej för oss också.

Nu har jag bott i Umeå i över ett år. Jag har ingen erfarenhet av att växa upp här, än mindre har jag uppfostrat ett barn i staden. Men jag drömmer mycket (och kanske naivt) om vad jag kommer att kunna ge mitt barn, som jag inte fick av min uppväxt i Stockholm. Närheten till naturen och lugnet. Grillkorv i skogen istället för på 7-Eleven. Om bebisens pappa får välja: massvis av skidåkning och fiske. Om bebisens mamma och pappa lyckas spara ihop tillräckligt med pengar: möjligheten att bo i ett hus.

Kanske kommer vårt barn inte alls att gilla friluftsliv, utan tjata om att hen vill bo i en stad där det finns 48 stycken 7-Eleven. Men just nu känns det lika delar spännande som värdefullt att kunna erbjuda en större värld att växa upp i. En stor stad i ett litet format, där man med lätthet kan gilla både stadspuls och snöskoter. Vi ses i juni, lilla vän!

Bild: Privat
Text: FILIPPA ROSENBERG

Mer innehåll från Umeåguiden

Nyheter i korthet

DET HÄNDER MYCKET INOM NÄRINGSLIVET I UMEÅ. Företag expanderar och bryter ny mark, vissa växer...

Gör om mig

Umeåguidens ”Gör om mig” är äntligen tillbaka. Efter stor efterfrågan tar vi upp det populära...