Mathilda och Mattias tillbringade mycket tid i Sörmjöle när de hittade en övergiven sommarstuga. De tog kontakt med ägaren och fick köpa den. För två år sedan var det igenvuxet och den lilla timmerstugan syntes inte från vägen… Umeåguiden färdas i 20 minuter på välbekanta vägar. Likt paret har jag också tillbringat mycket tid i Sörmjöle. Det är nämligen min lillasyster Mathilda Darehed, hennes sambo Mattias Rhodin och deras son, Otis som vi ska besöka. Jag har följt projektet ”dröm-sommarstugan” på nära håll och både avundats och förskräckts över hur mycket arbete det visade sig bli. Nu när de kan njuta av allt som de har åstadkommit förstår jag att de har skapat en oas att trivas i, under en lång tid framöver. – Vi har familj som bott i Sörmjöle och våra bästa kompisar har stuga på samma väg, berättar Mathilda. Bilen rullar in på den stenlagda infarten och framför oss dyker ett rött, gulligt timmerhus upp. På gården har de lagt ut en picknickfilt där sonen leker. Det är en varm och solig dag, den första riktiga ”sommardagen” i år. Mathilda fyller 30 år i sommar och studerar till byggnadsingenjör. Mattias är 31 år och jobbar som servicerådgivare på Motorcentralen. Paret köpte stugan våren 2020 och har sedan dess renoverat, renoverat och renoverat. – Vi hade gått längs vägen i flera år och spekulerat och funderat kring stugan. Den var övergiven, ingen hade varit där på flera år och hela gården var igenvuxen. Man såg knappt stugan, berättar Mattias. Paret tog reda på vem som ägde stugan och tog mod till sig och ringde upp och frågade om han inte ville sälja stugan till dem. Ägaren berättade att han bodde i Stockholm och att det varit hans föräldrars stuga. Mathilda och Mattias fick låna nycklar av en bekant och åkte och kollade på stugan. – Det hade växt upp en stor gran framför dörren så man kom knappt in i huset, skrattar Mathilda och fortsätter. På köksbordet låg en tidning från 2007. Det var som att man hade lämnat huset i brådska. I huset var det mörkt och murrigt. Det luktade unket och hela huset lutade och var skevt. Köket var gulmålat, det var plastmattor och rummen var övermöblerade. – Han hade faktiskt funderat på att sälja stugan men inte kommit till skott. Han tyckte det var roligt att få lämna över till ett ungt par, berättar Mathilda. STAMKUNDER PÅ ÅTERVINNINGEN När alla papper var påskrivna och de hade nycklarna i handen började ett enormt arbete med att rensa den vildvuxna gården. De fick hjälp av grannar att såga ner alla träd och plötsligt gick det att se den lilla röda stugan från vägen. Gården rymmer en snickarbod, ett förråd, en pergola och en gäststuga. Huvudbyggnaden – en röd timmerstuga är från början en gammal bagarstuga som har flyttats från inlandet. – Vi föll för läget. Vi älskar Sörmjöle och närheten till havet. Vi hade funderat på att köpa ett hus, men det kändes som ett ganska stort projekt och därför kändes en liten stuga som lagomt. Det största projektet och kanske det tuffaste var att få ner och bort alla träd och allt bråte på gården. De berättar att det tog en vecka bara att rensa gården efter att de hade kapat alla träd. Hela första sommaren gick ut på att rensa och tömma gården och huset på gamla möbler och köra till återvinningen. Paret skrattar och berättar att det blivit väldigt många svängar dit. – Vi hoppades på att hitta trägolv under plastmattorna men sådan tur hade vi inte. Vi var ändå glatt överraskade när vi rev bort väggar och golv för allt var i bra skick och det var inga fuktskador, säger Mathilda. De har haft stor hjälp av Mattias mamma Ingela och hennes sambo, Thomas. Han har erfarenhet och kunskap kring timmerstugor och hjälpte dem att byta ut en rutten timmerstock. De hjälpte också till att räta upp hela stugan. – Man blev nästan sjösjuk av att gå in i huset. På vissa ställen fick vi till och med höja upp stugan med en halvmeter, berättar Mattias. MÅNGA OVÄNTADE PROBLEM Paret trodde att de skulle kunna flytta in i stugan lagom till den första sommaren men så blev inte fallet. De stötte på en hel del problem som de var tvungna att åtgärda. – Vi var tvungna att isolera väggar och tak i vardagsrummet. Att behöva regla om golvet hade vi inte heller räknat med. Vi behövde också byta ut all el och det var mycket på en gång men det löste sig, säger Mattias. Mattias och Mathilda hade ingen tidigare erfarenhet av renoveringar utan har med hjälp av familj och vänner fått lära sig allt eftersom. De kände att stugan blev ett bra projekt att våga testa sig fram eftersom det inte var deras huvudsakliga hem. – Vi har myntat ett uttryck, ”stugräckligt”. Det behöver inte vara helt perfekt, skrattar paret. Eftersom de har gjort allt själva med hjälp av familj och vänner har de kommit billigt undan. De har också i största möjliga mån återanvänt material och virke som redan fanns på gården. De köpte huset möblerat och hittade en del guldkorn som de sparat. – Vi hittade det här fina klaffbordet vi sitter vid. Vi har också sparat fåtöljer och soffbord. Vi har restaurerat köksluckorna eftersom vi tyckte köket var så charmigt. Vi har bara slipat och målat om dem i en fin grön färg, berättar Mathilda. Inredningen i stugan har inte kostat mer än några tusenlappar. Paret köper nästan all interiör på loppisar. Det enda som är nytt är textilier. Den gamla, fula plastmattan har bytts ut till ett obehandlat massivt furugolv som de har såpskurat på det gamla viset. På väggarna har de satt en panel som de målat med en vit färg som låter träet lysa igenom. En del av väggen närmast den öppna spisen är tapetserad med Midbec ”Pomona Appelviken”. Eftersom de använder begreppet ”stugräckligt” har de hittat en favoritprodukt, silikon. – Silikon är snickarens bästa vän, säger Mattias och skrattar. Det har vi använt för att täppa till emellan skeva lister och för att täcka skarvar. FOKUS PÅ UTEMILJÖN Sedan paret köpte stugan i Sörmjöle har de tillbringat de flesta lediga helger med att renovera, dona och fixa i ordning. De menar att det var ett perfekt projekt under pandemin och att de hållit sig sysselsatta. Just nu håller de på att bygga en utedusch eftersom det inte finns något avlopp i stugan. – I sommar blir det fokus på utemiljöerna. Det ser fortfarande ut som en skrottipp på vissa ställen. Vi ska bygga lite fler altaner och måla om alla små hus på gården. Kanske vi hinner med att plantera litegrann, berättar Mathilda. I framtiden drömmer paret om ett attefallshus som ska inrymma dusch, bastu och ett extra sovrum. – Vi skulle även vilja öppna upp taket i vardagsrummet ända till nocken. Vi vill få fram timmerbalkarna och få en högre takhöjd. Text: Amanda Darehed Bild: Sofia Nordin

Vi kickstartade festivalsommaren med en festival som ligger oss varmt om hjärtat – BRÄNNBOLLSYRAN! Som vi har längtat och väntat på den dag då vi äntligen får besöka festivaler igen och inte minst helgen som lyser upp hela Umeå, Yran-helgen. Vi kan verkligen säga att Brännsbollsyran gjorde en riktig rivstart efter två års uppehåll. Helgen var magisk och festivalområdet kändes väl genomtänkt. Höjdpunkter? Vi måste säga att Hooja var en riktig skräll som brakade lös under sin spelning. Vi fick höra att tolv tusen personer hade stått samlade runt Garden Stage när Hooja intog scenen. Andra artister som stack ut var såklart Mares, Myra Granberg och Macklemore som avslutade hela festivalen med dunder och brak på söndagen. Härligt när publiken står och hoppar och sjunger med! ATT TÄNKA PÅ INFÖR FESTIVALSOMMAREN Packa rätt! Oavsett om du ska sova i tält, stuga, på hotell eller hemma är det viktigt att vara rätt utrustad. Solbrillor för stekande sol och självklart SPF. En regnponcho för oväntade skurar och sköna skor, som är okej att smutsa ner. En brassestol eller filt att sitta på under dagarna är toppen att ha med sig. Outfits? Lager på lager är guld! Det är alltid svårt att förutse vädret men har du till exempel en tunn jacka över en skjorta eller en tjocktröja går den alltid att knyta runt höften om det blir för varmt. Eller ta på sig om det blir för kallt. FESTIVALSOMMAR I SVERIGE Kirunafestivalen. 30 juni-2 juli. Sista festivalen innan de flyttar staden! Line-up: Smith & Thell, Hooja, The Ark, Miss Li, med flera. Pris för tre dagar: 795 kr Lollapalooza. Gärdet, Stockholm 1-3 juli Många bra artister! Line-up: Post Malone, The Killers, Imagine Dragons, Doja Cat, Måneskin, Lewis Capaldi, Lorde, Pearl Jam, The Kid LAROI, Haim, Jack Harlow, Alesso, Benjamin Ingrosso, Miriam Bryant, med flera. Pris tre dagar: 2495 kr Alive. Borlänge, grönområdet intill Hagakyrkan, 7-9 juli. Line-up: Veronica Maggio, Hov1, Newkid, Nationalteaterns Rockorkester, Myra Granberg, Pain, Anis Don Demina, med flera. Pris tre dagar: 1295 kr Gefle Metal Festival. Gasklockorna, Gävle, 14-16 juli. Line-up: Entombed, At The Gates, Meshuggah, Emperor, Deicide, Exodus, Mayhem, Unleashed, Tribulation, med flera. Pris tre dagar: 2095 kr Bayside Festival. Helsingborg, 15-16 juli. Line-up: Kygo, Zara Larsson, Lil Tjay, HOV1, Dada Life, Bolaget, ODZ, ADAAM, Myra Granberg, Snövit, LOAM, med flera. Pris två dagar: 1799 kr Sundsvalls Torgfest. Sundsvall, 21-23 juli. Line-up: Miss Li, Lars Winnerbäck, GES, Smith & Thell, Melissa Horn, Miriam Bryant, med flera. Pris tre dagar: 1695 kr. Hugo Parkfestival. Norrköping, 28-30 juli. Line-up: Zara Larsson, Otto Knows, Victor Leksell, Thomas Stenström, Hov1, Norlie & KKV, Hoffmaestro, Tjuvjakt, Det Vet Du, Den Svenska Björnstammen, med flera. Pris tre dagar: 1595 kr. HudikKalaset. Köpmanberget i Hudiksvall, 29-30 juli. Line-up: Veronica Maggio, Thomas Stenström, Miriam Bryant, A36, Julie Chikane, Daniela Rathana, Melissa Horn, med flera. Pris två dagar: 995 kr. Storsjöyran. Östersund, 29-31 juli. Line-up: The Ark, Lars Winnerbäck, Magnus Uggla, Molly Sandén, Yung Lena, Victor Leksell, Cornelia Jakobs, Amason, Fricky, med flera. Pris tre dagar: 1895 kr Time To Rock. Folkets park, Knislinge, 4-6 augusti. Line-up: Status Quo, Hammerfall, Lordi, Skid Row LOK, Sator, Gathering of Kings Black Mamba, Angel Witch, Candlemass, med flera. Pris för tre dagar: 1655 kr. Way Out West. Slottsskogen, Göteborg, 11-13 augusti. Line-up: Nick Cave & The Bad Seeds, Burna Boy, First Aid Kit, Tame Impala, Ane Brun, Michael Kiwanuka, Yung Lean, The Tallest Man On Earth, Ty Segall, med flera. Pris tre dagar: 2195 kr. Bonfire Festival. Stångebrofältet, Linköping, 9-10 september. Line-up: Martin Garrix, Veronica Maggio, Lost Frequencies, Hov1, Victor Leksell, Adam och Mares, med flera. Pris två dagar: 1599 kr. Text & bild: Sofia Nordin

26-åriga Natalie Carrion har höga ambitioner och mål. Hon vill bli världsartist och göra världen till en bättre plats. I hennes musikskapande blandar hon samiska och karibiska influenser och jobbar nu på ett nytt album. I påskas tävlade hon i samiska mello och på Sveriges nationaldag uppträdde hon på det traditionella firandet på Skansen. Umeåguiden bestämmer träff med Natalie på caféet Rost i Umeå. Vi sätter oss på uteserveringen, köper en kaffe och en otrolig raw foodboll med mintsmak. Efter några minuter glittrar det till i ögonvrån. Med ett stort leende och silvriga glitterbyxor kommer Natalie fram till oss och slår sig ner. – Jag mår fantastiskt bra! Varje morgon startar jag dagen klockan 06.30 och har ett ”peppmöte” med kollegor som jobbar inom hälsa. Natalie är den drivna entreprenören, hälsocoachen och artisten med många ess i rockärmen. Förutom att hon planerar att bli världsartist och göra världen till en bättre plats så jobbar hon också med hälsa. Hon är utbildad PT- och hälsocoach. Hon kombinerar hälsa och musik på ett imponerande sätt. Hon lever efter mottot 100% hälsa, 100% musik och 100% livet. – Det har varit jättespännande men folk har haft åsikter om att jag borde välja. Människor utgår också från att jag inte tjänar pengar på musiken och därför jobbar med hälsa. För mig handlar det om att få jobba med det jag brinner för och att få fokusera på andra människors välmående, säger Natalie. Föräldrarna träffades i Florida. Natalies mamma var ute och letade efter delfiner när hon stötte på två fiskare, en av dem blev Natalies pappa. Han kommer från Karibien och mamman är same. De flyttade till Lycksele och fick tre döttrar. Musiken fanns alltid med i hemmet. Rytm och latino från pappans sida och samiska influenser från mammans. Natalies morfar var pastor och hemma sjöng de flerstämmigt tillsammans och morfadern spelade dragspel. – Jag åkte med pappa till skolan i hans silverfärgade Opel och han spelade latino-musik på högsta volym och det var jättemycket bas i bilen. Jag kände mig alltid jättecool, säger Natalie och skrattar. Utanför hemmet på Hamngatan i Lycksele anordnade barnen loppisar, sålde gamla tidningar och satte upp teaterföreställningar. Natalie berättar att hennes mamma alltid uppmuntrade barnen till idéer och inspirerade dem att drömma stort. När Natalie var tolv år flyttade de till Umeå och några år senare bestämde sig Natalie för att bli världsartist. – Jag har mött många som tyckt till om mina drömmar, ”Det är svårt att bli världsartist, många drömmer om det”. Det är mycket jantelag i Sverige och det är inte landet där man generellt sett uppmuntrar varandra att tänka stort. BÖRJADE SOM GATUMUSIKANT När Natalie hade bestämt sig för att satsa helhjärtat på sin dröm om att bli världsartist var det dags att börja någonstans. Hon tog med sig sin ostämda gitarr och spelade på gator och torg under kvällstid. Som gatumusikant var hon väldigt nervös och ovan men när ett par gav henne en tjugolapp kände hon att ”något rätt måste jag göra” och bestämde sig för att fortsätta. Den viktigaste lärdomen var att aldrig ge upp och att öva, öva och öva lite mer. – Lyssnar man på ”före och efter” idag så är det ju betydligt bättre nu, men det måste finnas ett före. Jag brukar säga att det inte var mitt bästa framträdande men det var mitt viktigaste. Då hon spelade kvällstid på helger kunde hon även möta mindre trevliga personer som var ute och gjorde stan. En del ville ta gitarren och själva spela, andra hade åsikter om vilka låtar hon borde sjunga, medan någon ansåg sig ha rätten att få kramas eller till och med de ge en puss. Men hon lät sig inte avskräckas av människor som själva inte var på det rätta med sina liv. – Det har gjort att jag har fått bygga upp en integritet som hjälper mig i mina karriärsval idag. Jag har fått större respekt för mig själv. Istället för att sluta sjunga blev jag starkare, berättar Natalie. VÄRLDEN SOM SPELPLAN Det är få människor som kan säga att bestämde sig för något när de var tonåringar och som sedan aldrig har gett upp. Natalie har aldrig tvekat eller slutat drömma. Hon har tävlat i Idol, skickat in låtar till Melodifestivalen, släppt album, EP och singlar. Kånkat gitarren och spelat på gator, samlat in pengar till välgörenhet och utbildat sig. – En stor del av omsorgen och tanken om vad jag kan göra för andra människor kommer från min uppväxt och från min morfar som var pastor. Oavsett om man är troende tror jag absolut att där finns mycket att lära. Att gå ur oss själva och ägna goda tankar till andra människor. Morfar & mormor var alltid uppdaterade om världsläget och bad varje dag för människor som var utsatta. Jag har fått med mig att alltid skänka pengar och ge av det man har, säger Natalie. Omtanke och medmänsklighet fick Natalie med sig i tidig ålder. Hon berättar att i och med hennes visioner och kapacitet vill hon som blivande världsartist nyttja den plattformen. Inspirera människor att göra goda val och samtidigt uppmuntra till att skänka pengar. Jag frågar henne om hon har några farhågor på den kommande resan. Hon berättar att hon funderat på just musikbranschen och bolagen som såklart vill tjäna pengar på musiken och artisterna. – När man är en signad artist blir man en produkt som man ska sälja, men det är väl också det jag varit lite restriktiv mot. Än så länge har jag gjort det mesta själv och återinvesterat pengar i min karriär. Över tid handlar det om att hitta rätt människor att göra samarbeten och jobba med. När Natalie åker ut på vägarna och gör spelningar brukar hon ha ett krav – att få ha med sig sin pojkvän Peter. En del bokare ifrågasätter valet och säger att de flesta brukar ha med en assistent eller manager. – Vi har varit tillsammans i sex år och han är den absolut största peppen man kan ha. Han är jättesupportande och jag behöver honom med mig, skrattar Natalie. Förslag: SAMI GRAND PRIX En av milstolparna på Natalies resa mot titeln som världsartist är att tävla i Melodifestivalen. I våras avklarade hon ett delmål, Sami Grand Prix – en samisk musiktävling. Tävlingen anordnas av Påskfestivalen i Kautokeino och har pågått sedan 1990. I år satsade man på en fullskalig tv-produktion som sändes på SVT Play i sann ”mello-anda”. Natalies mamma är same och det samiska språket har varit närvarande i hennes ungdom genom vänner men hon talar det inte själv. I år kände hon sig redo för att skapa musik på samiska och skickade in en låt som produktionen gillade. – Det var jättestort och det kändes som att jag smakade på min stora dröm. Jag fick jobba med människor som producerar den norska Melodifestivalen och se hur en vecka går till produktionsmässigt. Låten på sydsamiska handlar om saknad och hyllar minnet av personer som inte finns i våra liv idag. För ungefär ett år sedan förlorade Natalie sin pappa och sorgen och saknaden är ständigt med henne. Efter att inte ha skrivit musik på länge kom låten ”Daelviejijje” till. Hon började först skriva i moll-toner men kände att hon inte ville göra en ”deppig” låt. – Jag lever med tanken att det finaste vi har är minnena vi skapat med någon. Man kommer alltid minnas stunder och känslor man haft med personen. Låten hyllar minnet av personerna, säger Natalie. Veckan innan tävlingen tillbringade Natalie tid i Kautokeino med att öva på koreografi tillsammans med bakgrundsdansare. Hon fick testa ut vackra scenkläder och öva på sitt framträdande. Natalie vann inte tävlingen men åkte hem med många erfarenheter i bagaget. Hon är nu också redo att fortsätta göra musik på samiska. – Det var en utmaning kopplat till identiteten. Jag har länge kämpat med känslan av att inte ”känna mig samisk nog” men jag vill vara en förebild och man måste få börja någon gång. UPPFYLLER SIN BUCKETLIST Innan uppträdandet på Sami Grand Prix bockade Natalie av ytterligare ett mål på sin ”bucketlist” – att bli omnämnd i TV4:s Nyhetsmorgon. En producent på programmet hade hört av sig och efterfrågat rörligt material till låten som hon var aktuell att tävla med. Natalie började ana att de kanske skulle prata om den samiska musiktävlingen och satt på helspänn när Nyhetsmorgon började. Den legendariska musikjournalisten Jan Gradvall var i studion. Vi satt i soffan och gapade. Gradvall pratade om min låt och sa ”Det här är en låt som är bättre än alla andra låtar i svenska Melodifestivalen förutom de bästa två”. För Natalie var det stort. Det var inte bara en recension av hennes första låt på sydsamiska utan också något som hon jobbat medvetet för i många år. På NRK (norska public service) recenserades låten och fick 5/6 tärningskast. Just nu rullar ”Daelviejijje” på P4:s spellistor. – Jag har jobbat så sjukt hårt ”undercover” och investerat mycket pengar och tid i musiken att man vissa månader undrat hur man ska klara sig. Men nu börjar jag kunna ”skörda” på något vis, ler Natalie. Natalie fortsätter att uppfylla sina drömmar. Hon har nyligen uppträtt på SVT:s traditionsenliga nationaldagsfirande på Skansen. Sedan slutet av 80-talet har SVT sänt firandet på Skansen där den kungliga familjen, partiledare och ambassadörer är hedersgäster. Sveriges fem officiella minoritetsspråk uppmärksammades i sändningen. Natalie var en fem artister som alla tolkade Mikael Wiehes låt ”En sång för modet”. – Jag fick ju också vara med som en av tre artister på en 30-minuters intervju, tillsammans med personer som jag verkligen ser upp till. Den lilla sparven från Umeå liksom, det är jättestort och häftigt. Jag är väldigt ödmjuk inför allting men också väldigt redo för framgångar. När de ringer så svarar jag och tänker ”jag har väntat på att ni ska ringa mig” skrattar Natalie. JOBBAR PÅ NYTT ALBUM Debutalbumet ”En sång om livet” släpptes 2017 och var avskalat, känslomässigt och visade hennes förmåga att skriva bra låttexter. Efter det började soundet leta sig mer mot pop och hon började skriva på engelska. Just nu jobbar hon på ett album som ska vara sammanhängande och som hon kan framföra live. Hon vill fortsätta skriva pop med samiska och karibiska influenser med fokus på hennes vackra röst. – För några år sedan skrev jag ett inlägg på Facebook med saker jag drömde om och det enda som finns kvar på den listan är Grammis, sen har jag gjort allt jag drömde om då. Nu har listan utvecklats och nu drömmer Natalie om att spela på Nobelmiddagen. Hon jobbar också för att delta i Melodifestivalen 2023. Natalie avslutar med att uppmuntra oss om att drömma stort, skita i jantelagen och våga komma ihåg hur bra vi har det. – När vi är barn vill vi bli superhjältar och vuxna stöttar det men sen händer det något och vi slutar drömma och vill vara realistiska. Men att vara realistisk handlar inte om att tänka litet. Jag brukar tänka på citatet ”Att tänka litet har aldrig förändrat världen”. Text: Amanda Darehed Bild: Amelie Näslund

Tonårstiden präglades av kriminalitet, svårigheter i skolan och dåligt umgänge. Ett stort gäng fick upp ögonen för Adam eftersom han var brutal och våldsam. Några år senare skrev tidningen Expressen om de farligaste gängmedlemmarna och med på listan fanns Adam. Idag har han lyckats vända sin tillvaro totalt, men enkelt var det inte.

Umeåguiden bestämmer träff med Adam – som vi har valt att kalla honom. In kommer en ”helt vanlig kille” i 30-årsåldern med ett stort leende på läpparna. Spåren som en gång skulle kunnat ha avslöjat Adam som kriminell är bortsuddade. Han har fått förändra allt med den han en gång var. Tidigare dialekt, levnadsberättelse, sitt namn, tatueringar, gångstil och kroppsspråk – med hjälp av polisen och Fryshuset Passus har han istället fått skapa en ny berättelse och person: Adam. – Kriminaliteten började när jag var tolv år gammal. Jag hade det väldigt stökigt hemma med mycket våld, alkohol och kriminalitet. Jag fick uppdrag av min styvpappa att sälja lite viner på skolgården och sedan eskalerade det, berättar Adam.

Adam hade det svårt i skolan. Han kunde inte sitta still eller koncentrera sig. Han började söka efter ett annat sammanhang och kriminaliteten fanns där. Det började med ”mindre” saker, inbrott och snatterier, men eftersom han åkte aldrig fast beskriver han det som rätt enkelt. – Det kanske var startskottet, men sättet jag levde på innan hade säkert resulterat i att jag valde den banan ändå. Det blev mer organiserat och för att tjäna pengar när min styvpappa uppmanade till det. 

I övre tonåren blev Adam handplockad av ett gäng. För honom var det en stor bekräftelse, människor han själv sett upp till hade sett honom och var imponerade. – Jag hade en glorifierad bild av gängmedlemmar och jag såg att de hade mycket respekt. Jag kanske inte drömde om att bli en gäng-medlem, men när jag fick förfrågan var det väldigt stort för mig. Jag var stolt, säger Adam. 

Adam tänkte att det skulle öppna många dörrar. Han hade inget jobb och ville tjäna pengar. Att bli handplockad av ett gäng är ingen vanlig väg in i gängkriminaliteten. Ofta får man börja göra mindre ärenden och det innebär en lång prövningstid. Så var det inte för Adam och det gjorde att han kände sig väldigt speciell. Som medlem i det organiserade gänget började en lång resa präglad av våld, konflikter, droger och ohälsa. Adams gäng hamnade i en stor konflikt med ett annat gäng och den pågick i ungefär ett år. – Jag fick göra en del våldsbrott och utpressningar. I början var jag bekväm med det och tyckte till och med det var kul, hur sjukt det än låter.

”I BÖRJAN TYCKTE JAG DET VAR KUL, HUR SJUKT DET ÄN LÅTER”

De första månaderna i gänget beskriver Adam som en smekmånad, då han stoltserade med den nya och framgångsrika positionen. När Expressen listade de farligaste gängmedlemmarna var Adam med och det triggade honom att fortsätta begå brott. – Jag var stolt och det blev en stor bekräftelse. Jag tänkte att alla kommer se det och veta om hur farlig jag är, säger Adam.

Efter ungefär 1,5 år i gängmiljön började tankarna på att försöka lämna den ta upp mer av Adams tid. Han kände skam och skuldkänslor gentemot familjen som också mådde dåligt. Han menar att den långvariga konflikten med det andra gänget visade en ny sida som Adam inte hade sett tidigare. Brödraskapet och lojaliteten var som bortblåst. Alla brydde sig bara om pengar och om sig själva och sålde ut varandra, förklarar han. – Det värsta var skuldkänslorna och de var väldigt plågsamma. Jag var så egoistisk och utsatte mina nära och kära för fara och ska-dade så många människor. Det ledde till att jag missbrukade mer för att döva skammen, berättar Adam.

TOG TILL LANDSFLYKT Adam förstod att han måste ta sig ur gänget för att överleva. Han var psykiskt och fysiskt utbränd, samtidigt som han visste att det inte är lätt att få lämna. Han visste hur det hade gått för andra medlemmar som försökt ta sig ur gänget. De hade blivit misshandlade och ut-pressade på pengar. Adam fälls snart för ett antal brott och avtjänar fängelsetid. När han då ber om att få lämna tas det emot positivt och han trodde inte det skulle bli några problem. Adam släpps ut från fängelset och skaffar sig ett jobb på en restaurang. Men gänget får reda på det och börjar kräva honom och familjen på stora summor pengar. – Min enda utväg var att lämna Sverige. Det var fruktansvärt att lämna familjen och jag kände mig feg som lämnade dem i sticket.

I tre år gömmer Adam sig i ett annat land. Livet där var isolerat och han hade knappt någon kontakt med andra människor. Sam-tidigt ägnade han dagarna till reflektion och att tänka över det han hade ställt till med hemma i Sverige. Vändpunkten och räddningen var när han fick ett samtal från en polis, som vi har valt att kalla Anna. – Jag blev chockad och trodde inte att det var sant. Varför ville hon hjälpa mig, när hon visste vem jag var och vad jag hade gjort, berättar Adam.

Anna jobbade med avhoppare inom polisen och engagerade sig snabbt i Adams fall. Adams familj hade länge försökt att få hjälp av diverse myndigheter, både Socialtjänsten och kommunen, utan att lyckas. Efter ett tag valde Anna att koppla in stiftelsen Fryshuset/Passus som åkte ner och träffade Adam i landet där han befann sig. På plats lärde de känna varandra. De ville få ett grepp om hur motiverad Adam var. Efter det var det mycket som skulle lösas, både finansiering för ett avhopp och allt det som måste lösa sig med det nya liv Adam ska få. 2016 landar Adam i Sverige igen och blir placerad på en ort i norr, där ett långt arbete inleds. – Jag fick ändra allt. Det var jättesvårt och tog lång tid. Jag hamnade i en identitetskris.

Efter mycket terapi och arbete med sig själv jobbar han nu sedan 1,5 år tillbaka på Fryshuset/Passus med att hjälpa andra kriminella att hoppa av. – Det var en dröm jag fick medan jag gick själva utbildningen på Fryshuset/Passus. Jag hade inga förhoppningar att det skulle bli verklighet för att jag var väldigt trasig.

Adams uppdrag är att stötta och vägleda individer i att lämna kriminaliteten. Han finns där för dem som gör samma resa som han har själv gjort. Han agerar en god förebild, för att visa att det går att förändras om man vill. Adam lever fortfarande med skyddad identitet, men hotbilden mot honom är inte lika stor idag. – Jag har ett fantastiskt liv. Jag lever som jag har drömt om. Jag har ett jobb, körkort, ett socialt nätverk och en sambo.

Vad drömmer du om i framtiden? – Jag drömmer väldigt mycket om barn. Jag vill vara en närvaran-de pappa och en god förebild för mina framtida barn, säger Adam och ler.

Vill du höra mer av Adams berättelse? Lyssna på Umeåguidens podd – avsnittet släpps den 4:e maj i din podd-app.

Det här är Fryshuset/Passus

• Hjälper individer som vill lämna kriminella gäng och/eller en kriminell livsstil
• Stöttar anhöriga till unga på väg in i kriminalitet
• Handleder och informerar anhöriga
• Utbildar och handleder yrkesgrupper, myndigheter och organisationer som arbetar med målgruppen, för att öka förståelse och kunskap så att verkningsfulla insatser kan väljasKälla: www.fryshuset.se

Text: Amanda Darehed Bild: Sofia Nordin