Så är vi här till slut. Sittande på huk likt ryska Gopniks och huttrar medan hösten är på offensiven. I skrivande stund har precis ett sjujäkla skyfall sköljt bort de sista spåren av sommardekadensen från våra kroppar och all Hawaiian Tropic rinner som rännilar längs våra fotleder. Ett regnoväder som för övrigt en av våra lokala blaskor satte rena rama kvällstidningsrubriker på. Typ ”Mördarregn” och ”kaosväder” basunerades ut. Känns nästan som om någon tog i så denne sket ner sig när rubriken sattes. Vi kan verkligen se de ironiska leendena på invånarna i Indien när de står med monsunvatten upp till struphuvudet och läser den rubriken (för det är så alla läser i Indien; i kursivt).

Nåväl. Hösten som sagt. Tid för rekreation och ond bråd död. Älgjägarna som sedan i slutet av juli har suttit likt Private Pyle i filmen ”Full Metal Jacket” och smekt sina älgstudsare får äntligen sin högtid. Det måste vara hur härligt som helst att få sitta på ett älgpass medan höstvindarna smeker ens ansikte, dricka kaffe och citera Shakespeare och ljuga mellan skottsalvorna. Sedan, när mörkret har lagt sig, få krypa in i jaktkojan med sina kompisar och massera varandras ömmande axlar med vapenfett och dricka alkohol som om det var OS och man var på väg mot en pallplats.

Hardcoreplockare

Men jägarna är inte de enda skogsväsen som poppar upp vid höstens intrång. Efter att alla bär är plockade och rensade kliver nu hardcoreplockarna fram på scenen. Svampplockarna. Naturens egna Jehovas Vittnen. Dessa vidunder till friluftsmänniskor, som fullkomligt saknar spärrar, börjar nu skövla varje millimeter av skogen i jakt på kantareller och annat otyg. Det ryktas om att en genomsnittlig svampplockare ägnar lika mycket tid att se sig om över axeln för att undvika att någon ser var de plockar, som de faktiskt letar svamp. Vi tror inte ens att skendränkning eller sträckbänken skulle få en svampplockare att avslöja sina favoritställen. Om ni inte redan har gjort det, prova att fråga er favoritgranne eller kollega om var denne hittar sin förbannade svamp, och se reaktionen. Eller ännu bättre, kräv att få veta var svampen finns.

Bara ett varningens ord, om du är beredd att vandra längs den destruktiva vägen: efter en sådan fråga kommer er relation att vara förändrad för all framtid. Inget kommer att vara sig likt.

Bössa kontra kotte

Jägarna har i alla fall organiserat sig. De har ju jaktlag och skiften och alla möjliga regler. Men inte svampplockarna. Här är det djungelns lag som råder och själva essensen i Darwinismen visar sig. Survival of the fittest, eller survival of the svampplockers, som det heter på fackspråk. På hedersord, det heter så. Kolla upp det! Om någon obehörig gör intrång på dina jaktmarker har ju du som jägare i alla fall en bössa att använda. Vad kan en svampplockare göra om någon nosar rätt på dennes svampeldorado? Kasta en kotte? Klösa dig i ansiktet? Lugga dig? Det vill säga om du har hår. Det är kanske hög tid för svampplockarna att organisera sig lite. Dela in sig i plockarlag och plockarskiften. Utse en plockledare och broderligt fördela skörden. Skulle det kunna funka månne?

Kanske ha ett kombinerat jaktoch plockarlag. Fatta glädjen i att kunna plocka kantareller med ena handen och skjuta älg från höften med den andra. Största problemet med det, som vi ser det, är att få personerna i jakt- och svamplaget att öppna upp för varandra om var de hittade gårdagens svampskörd. En diskussion om kantareller tillsammans med laddade vapen kan omöjligt vara en bra kombination.

Hösten

Vi ska villigt erkänna att vi mer än gärna trycker i oss en älgstek med svampsås så fort tillfälle ges. Men vi saknar den mentala styrkan för sådana extremsporter som jakt och svampplockning. Dessutom är vi närsynta, skotträdda och hatar getingar och ormar. Nä, vi väljer hellre att stanna inne och njuta av höstrusket genom fönstret. Gärna med en trevlig skräckfilm som sällskap. På tal om skräckfilm. Ni missar väl inte del två av filmen ”Det” som har premiär i höst? Sjätte september smäller det och vi lär vara först i kön för att än en gång träffa vår favoritclown Pennywise. Missa inte den för bövelen. Det var allt för denna gång.

På återseende och var snälla mot varandra.

PETER & PETER

Faktaruta: Umeåguidens krönikörer

Peter och Peter föddes i början av sjuttiotalet i Umeå och träffades för första gången när de var i tioårsåldern. De har varit Umeå troget under hela sitt liv och har sedan sextonårsåldern ägnat sig åt kortfilmer, musikvideos, filmmanus och noveller. Idag kombinerar de sitt skrivande med arbete som socialsekreterare.
Pungspark: Det brustna hjärtats desperado är deras debutroman och nu arbetar de på en ny bok som på nytt ska ta läsarna med storm!