PETER & PETER REFLEKTERAR ÖVER HÖGTIDERNAS MIDDAGAR
Hallå där kära läsare. Vi tänkte att vi skulle pröva ett nytt grepp till denna krönika. För ni ska veta att det ibland, för det mesta, alltid, är förjävla svårt att vara så där nyskapande som krönikörer som bara vi kan vara. Det är en svår balansgång att undvika att rapa fram samma saker hela tiden. Så denna gång skulle vi vilja att ni läser texten med sådan där mysig finlandssvensks dialekt. Tänk er att ni är ett litet mumintroll som har Umeåguiden framför er. Så, hoppas ni har förstått. Nu kör vi!
Luciatåg
Hösten-vintern. Förändringarnas årstider. Knappt har man hunnit tvättat bort zombie-sminket, städat bort spindelnäten, de förruttnade pumporna och nyktrat till innan det är dags att ställa sig i luciatåget och börja promenera mot julen. På tal om Lucia. Hur många av er har gått i ett luciatåg? Förmodligen de flesta. Det är ju näst intill en skolplikt för bövelen. Och hur kul var det egentligen? För ett luciatåg består ju av en vinnare och ett följe med förlorare. Längst fram med ljus i hår har vi ju självaste lucia. Förmodligen klassens mest populära tjej. Ofta har den här personen föräldrar med makt. Med en fin liten muta till musikläraren så åker man fram i ledet, det är sen gammalt.Efter kommer tärnorna, de som ville gå längst fram men inte riktigt fick till det. Sen kommer stjärngossarna. A-eleverna som lika gärna ha kunnat stå längst fram i ledet men har fel könstillhörighet. Sist men inte minst kommer pepparkaksgubbarna och tomtenissarna och de är ledets riktiga pajasar. De är de stökiga och obstinata som ingen tycker om och som oftast håller var sin elevassistent i handen. Gissa var era krönikörer höll till i hierarkin… inte så svårt va?
Högtid och årstid
Nåväl. Luciatåg i all ära. Men vinterns stora händelse är ju ändå julen. Frosseriets stora högtid. Ett Sodom och Gomorra klädd i glitter och granbarr och där händelserna dirigeras av en tjock, skäggig, Luciatågshierarki rödklädd och bullrig jävel. Men handen på hjärtat. Hur viktigt är egentligen tomtefar? Julen består av typ en månads köporgier och matlagningsstress. Och så behagar gubbjäveln bara att visa sig under några få minuter medan vildsinta ungar sliter de omsorgsfullt inslagna paketen ur hans stelfrusna händer. Helt utan vett och sans att tacka. Typ så är det varje år. För att sedan ett par månader senare äta likadan mat när påsken knackar på dörren. Och efter det ytterligare liknande typ av mat när midsommar hälsar på. Maten vid högtiderna tycks alltid vara densamma det är bara årstiderna som förändras. Och, om vi ska vara helt ärlig, nivån på fyllan. Nej på julen ska man inte dricka. Då är man med familjen. Alkohol hör inte hemma då, brukar det låta. Sedan, när påsken kommer; Ja men en nubbe eller två slinker alltid ner. Vi äter ju sill för bövelen. Och påskskinka. Och när midsommar är här och man befinner sig (nästan) med samma personer som man firade både jul och påsk med och äter både sill och potatis och lax och köttbullar låter det oftast; brööööööl… Ja, ungefär så. Är det inte lustigt det där?
Tillbaka till ämnet…
Men, över till julen. Nu ska vi inte förstöra den julstämning som ni alla jagar. Inklusive vi. Lite mysigt är det ändå med denna högtid. Fast när man har kommit upp i vår stabila ålder av… ja, 35 år (käften då) så är det inte så viktigt med julklappar. Att ge gåvor till nära och kära är alltid trevligt såklart, och se barnen sockerspeedade och med vilda blickar lockar alltid till skratt. Men det vi uppskattar mest med Julen är ledigheten. Då man även som vuxen får krypa in i sin Narniagarderob och leva ett fantasiliv med sena nätter med skräckfilm. Då man får unna sig sovmornar och möjligheten att kunna skrota runt i hemmet hela dagen, iklädd endast pyjamas och morgonrock och med en bok i släptåg ända tills det är dags att skärpa sig och hasa sig tillbaka till verkligheten. Så med det vill vi hälsa alla er läsare en riktigt god jul!
PETER & PETER
Peter och Peter föddes i början av sjuttiotalet i Umeå och träffades för första gången när de var i tioårsåldern. De har varit Umeå troget under hela sitt liv och har sedan sextonårsåldern ägnat sig åt kortfilmer, musikvideos, filmmanus och noveller. Idag kombinerar de sitt skrivande med arbete som socialsekreterare.
Pungspark: Det brustna hjärtats desperado är deras debutroman och nu arbetar de på en ny bok som på nytt ska ta läsarna med storm!