PETER & PETER GRATULERAR UMEÅ TILL SIN NYA BUSSKUR

Hallå där kära läsare. Om vi säger 3.8 miljoner, vad säger ni då? Antalet böcker ni sålt av er debutroman kanske? Nja, inte riktigt men nästan. Nä, 3.8 miljoner är vad den nya busshållplatsen vid universitet kostar. Tre. Komma. Åtta. Miljoner. För en bullhållplats. År 2019. När skolan, socialtjänsten och Gud vet alla andra som måste göra besparingar i sina verksamheter. Men skit samma nu när vi kan stoltsera med norra Europas dyraste busshållplats. Och nu snackar vi inte ett resecentrum eller något dylikt. Nej, det är bara ett sketet stopp där några överförfriskade studenter eller sönderstressade landstingsarbetare ska kliva på eller av. Inget annat. 3.8 miljoner.

I september skrev Lena Berggren en genialisk essä i en av våra dagstidningar som gick under rubriken ”Busshållplatsen som dumförklarar medborgarna.” Huvudet på spiken. Right on. Hon kunde inte ha mer rätt. För ett antal Umeåguiden- nummer tillbaka sedan skrev vi om det superpikanta projektet Ruggedised och hur det var tänkt att det skulle förvandla universitetsområdet till ett supersmart paradis fylld med energieffektiva lösningar.

Redan då var vi skeptiska när vi lyssnade på övertaggade representanter för projektet och hur de fräste fram floskler om projektets förträfflighet. De plöjde fram som bisonoxar på amfetamin i sin iver att övertyga oss invånare om det förträffliga i projektet. Uppenbarligen måste de ha lyckats för det här är vad vi fick: Sveriges dyraste och mest korkade busshållplats. Grattis Umeå. Stort grattis. Verkligen. Det där blev ju skitbra.

Poddar

Maken till idiotisk lösning har vi sällan skådat. Den verkar vara designad för upp till, typ, sex personer. Sex personer som ska stå skamfyllda i var sin kokong och vänta på bussen. Vi har hört att snillena bakom konceptet vill att vi ska kalla dem poddar. Poddar? Jösses, det kan de ju fetglömma. Vi kan bara tänka oss följande samtal:

Nej jag står i podden och väntar på bussen. Podden! Nej jag hittar inte på. P-O-D-D-E-N. Vadå vet inte vad det är. Häng med nu för fan. Alla vet väl vad en podd är. Det är en sån där uppochnervänd strut som du väntar på bussen i. För bara 3.8 miljoner kan du också få en. Värt varenda insparad krona inom äldreomsorgen vill jag lova. Kan du förresten hälsa chefen att jag blir sen till mötet för bussen har inte kommit än. Eller också missade jag den för jag var fullt upptagen med att hänga i podden och vet inte vad som händer här utanför. Förresten luktar det diesel härinne. Och gammfylla. Eller också är det bara min egen andedräkt…

Kokonger

Det är kokonger. Punkt slut. Fula. Ondskefulla. Kokonger. Resterande stackare som inte får sig en egen kokong får stå och skämmas och frysa i väntan på bussen. Inte ett vindskydd så långt ögat når. Bara avundsjuka blickar mot någon lycklig sate som har fått sig en alldeles egen po… förlåt, kokong. Ett annat scenario som inte är helt främmande är att det blir fullt slagsmål om att få en kokong i besittning när termometern kryper ner mot minus tjugo och promillehalten är på turné. Vi kan lova att det har blivit slagsmål för mindre.

Nej, tacka vet vi busskurerna som existerade nere på Vasaplan under nittiotalet. Där var bänkarna så varma så man nästan kunde steka sig en färdigmarinerad flintastek på dem. Ibland löpte temperaturerna så amok att en doft av bränd pungkula kunde sprida sig i busskuren. Det var tider det. Dessutom var det ett tillhåll där man trivdes och alla fick plats. Man såg varandra. Pratade. Skrattade.

Där den döende konsten att föra ett normalt samtal, öga mot öga, fortfarande existerade. Ja, där kunde man till och med sitta och ha en gemytlig after work och låta flaskan med Marinella vandra runt mellan decemberkalla händer. Prova bara att göra dessa saker i en kokong och se hur bra det går. Det var allt för denna gång. Var snälla med varandra.

 PETER & PETER

Peter och Peter föddes i början av sjuttiotalet i Umeå och träffades för första gången när de var i tioårsåldern. De har varit Umeå troget under hela sitt liv och har sedan sextonårsåldern ägnat sig åt kortfilmer, musikvideos, filmmanus och noveller. Idag kombinerar de sitt skrivande med arbete som socialsekreterare.

Pungspark: Det brustna hjärtats desperado är deras debutroman och nu arbetar de på en ny bok som på nytt ska ta läsarna med storm!